Av Aurora  11 januari 2012 22:01

Alla ändras och folk fejkar. Människor förråder andra och talar bakom andras ryggar. Endel låtsas att allting är okej men egentligen är det tvärtom. Det här med personligheter, yttre- och inre skal som vi har är otroligt svårt att tolka. Ångrar allvarlgt att jag aldrig riktigt koncentrerat mig på att läsa vad som händer under det yttre skalet på mina vänner, nära och kära. Ibland misslyckas allting bara och jag känner mig allmänt dålig och funderar på om jag verkligen förtjänar att leva. Själv tycker jag att ens personlighet är otroligt mycket även i ens utseende. Människor som står nära mig socialt står även nära mig psykiskt. Mina vänner betyder lika mycket som min syster eller bror. Det är helt enkelt så att jag räknar mina vänner som min familj och det gör ont, psykiskt mest, när en av mina vänner plötsligt menar att jag inte duger längre. Pappa menar att jag inte skall ha mina vänner så nära och känna dem som systrar eller bröder. Han menar att man bara blir onödigt sårad. Kanske har han rätt, men att bli sårad hör ju också till livet. Så därför ber jag er att aldrig ge upp vänskapen med någon, om det inte finns oförlåtliga orsaker bakom det.

Kram, Aurora.

De flesta av mina vänner i lågstadiet sa att högstadiet skulle bli det bästa. Vilka lögnare. Högstadiet är minst lika hemskt som lågstadiet. Jag kommer inte ihåg att sjuan och åttan skulle gått smärtfritt och nian har definitivt inte gjort det. Alla minnen är bara svarta med lite blodstänk på.

”Hej Alma!” säger jag när jag cyklar upp bredvid min vän. Vi har varit vänner sedan sjuan, så vi står varandra rätt nära, tror jag. Jag stiger av cykeln och börjar leda den när hon svarar med ett litet hej.

”Så.. Hur är det med dig i dag då?” frågar jag glatt och går jämsides med Alma. Vi har inte pratat på ett tag och jag har lite dåligt samvete över det, men varken hon eller jag har gjort någon ansats till att prata i skolan.

”Helt bra.”

Almas korta svar får mig att se på henne. På något sätt verkar hon ta en viss distans från mig. Vi går resten av vägen till skolan under tystnad och då vi går skilda vägar, säger hon knappt ett hejdå. Jag låser cykeln och sätter nyckeln i fickan med en suck.

”Vad är det jag har gjort som får henne att vara så avlägsen?” tänker jag och går in i själva skolbyggnaden för att dumpa ett par böcker samt min jacka i skåpet. Det är relativt tomt i skåpkorridoren så jag går direkt till skåpet och låser upp det. Tomt, som vanligt. Plockar fram ett par böcker och sätter dem i min del av skåpet tillsammans med jackan.

”Hej Aurora!”

Jag tittar upp från skåpet och ser på Linda. Det är min vän som jag delar skåpet med. Hon är ett år yngre än mig och har vissa konstiga beteenden, men vem är jag att döma henne för det?

”Hej. Ska du sätta något i skåpet?” frågar jag och ler lite. Jag står egentligen inte ut med henne, men håller uppe en fasad för det är vad jag blev lärd. Le Aurora, le.

”Nej, tänkte bara säga hej när jag råkade se dig!” svarar Linda och fingrar på sin mobil.Jag vill bara springa min väg. Men det skulle vara dålig stil av mig.

”Okej, um.. Vad har du för timme nu?” frågar jag försiktigt och ser på hennes kroppsspråk. Plötsligt är jag helt förbannad och irriterad. Varför delar vi skåp igen? Visst ja, vi fick det snabbare då.

”Kan det inte bara ringa in redan så att jag kan rymma till min lektion?” tänker jag och ser på mina händer medans jag hör på Linda när hon plötsligt böt samtalsämne till någonting.

”..och hon är jättesjuk nu när jag skall ha mitt uppträdande. Stackars farmor som inte kan komma och se det”, säger Linda och suckar, vilket får mig att haja till. Har inte Linda sagt att hennes farmor hade dött?

”Men...” börjar jag men biter mig i läppen. Nej, jag kan inte säga det. Kan inte när det ändå är så lite kvar av det hela helvetet. Som tur märkte Linda ingenting utan fortsätter tala på om någonting. Skor kanske? Jag vet inte, kan inte lyssna för jag är så fundersam över hela saken med farmodern. Är hon död eller inte? Det ringer in och jag tackar tyst för det, säger ett hejdå åt Linda och går åt ett annat håll än henne. Korridorerna är fulla av högstadieelever som står så brett de bara kan, vilket betyder att de blockerar ungefär hela korridoren.

”Det är irriterande, right? Men om du kommer till mig så behöver du aldrig tänka på det igen..”

Jag faller nästan av chock. Det var ett tag sedan Det sa någonting åt mig. Ett par flickor går förbi mig och ser mystiskt på mig, vilket jag besvarar med en hård blick. Försiktigt går jag uppför trapporna till övrevåningen.

”Men.. Ifall Alma inte talar med mig.. Och Linda och Livia irriterar mig.. Vad är det för fel på mig? Varför är ingenting aldrig tillräckligt?” tänker jag och väjer för ett par andra elever som kommer gående i motsatt riktning från vad jag går. Mitt liv blev plötsligt så komplicerat igen.

”Kom till mig så löser jag dina problem, allt kommer att bli bra. Kom till mig.”

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Välkomna till den här bloggen! Jag är Tatjana och går i nian. Vi hade en vecka då vi skulle göra ett specialarbete - helt vad som helst. Jag beslöt mig för att skriva. Jag kan inte riktigt uppskatta hur många timmar hela arbetet har tagit, men det ...

Första dagen på specialarbetet och min start har varit rätt enkel och behändig. Skrivandet gick långsamt i början, men fick snabbt ett stadigt flyt. Dock var jag tvungen att avbryta skrivandet mellan klockslagen 11.00-17.15 då jag var borta på andra ...

Andra dagen på specialarbetet och jag vågar nästan säga att jag är färdig med grundarbetet med skrivandet. Har dock lite funeringar på ifall det behövs ett till kapitel eller inte, så tänkte ta upp det med min handledare Mia imorgon då vi har ett kon...

Tredje dagen har gått åt till att vänta, vilket var rätt förvånande. Hade inbokat kontakttillfälle med min handledare Mia, men det blev annullerat då hon var hemma med sjukt barn, så vi kom överrens om att jag istället skulle skicka mitt arbete per e...

Fjärde dagen på specialarbetet och jag känner mig redo för att lämna in arbetet. Hade inbokat träff med min handledare Mia idag klockan 11.00 och var då och tala med henne tillsammans med de andra hon handleder. Det var en givande träff och jag fick ...